Gravid Archives - Sandra Berg

16 september, 2018

Välkommen Arvid!

Tänkt skriva detta inlägg så många dagar nu men det blir ju aldrig av. 😛

Den 6/9 tittade iaf vår son ut. Äntligen!! Jag trodde stenhårt att han skulle vilja komma ut innan BF, dvs innan 29/8, men icke! Han höll sig envist kvar på insidan. Försökte med hinnsvepning hos barnmorskan, ätit ananas, druckit hallonbladste och försökt röra på mig (dock inte blivit så mycket träning eller promenader då kroppen strejkat).

(här kommer en liten förlossningsberättelse… så var beredd på en låååång text)

Onsdagen 5/9.
Var sååå trött på att vara gravid. Och lite lätt panikslagen också. Visste ju att för varje dag som går så blir den lilla killen därinne allt större och större.
På lördagen helgen innan så fick en gammal klasskompis sin son och han vägde drygt 4700g och hon hade gått över med ca 10 dagar tror jag. Allt gick bra där förvisso, men jag kände ändå paniken komma.
Hade fått en tid för ev igångsättning på torsdagen 6/9 kl 15.00 då jag skulle infinna mig på förlossningen i Varberg för att bli lottad till en grupp i Swepi-studien. Antingen skulle jag bli igångsatt den dagen eller så skulle jag få vänta en vecka till. Tanken på att vänta ännu en vecka fick mig att må uselt..
Måendet var inge vidare med andra ord.

Hade börjat trappa ner ordentligt med jobbet så höll mig hemma. Det var fint väder så jag och mamma passade på att måla huset. En uppgift som var tänkt att göras i somras men det var på tok för varmt då.
Det blev en del klivande upp och ner för pallen (undvek den höga stegen) och ner på knä för att måla nedersta brädorna.
Framåt kvällen började jag känna av lite värkar. Vågade inte riktigt ropa hej då jag känt av lite värkar tidigare men de har då klingat av.
Men framåt sena kvällen ökade värkarna i både frekvens och intensitet. Ringde förlossningen vid 22-tiden och sa att jag kanske kommer in lite senare samt att jag ville kolla av så där fanns plats. Det fanns det och de sa att de t o m var jättelugnt. Jag tog en alvedon och gick o la mig men vaknade igen vid 1.30-tiden. Värkarna var ännu starkare nu. Jag klockade dem och de var lite oregelbundna men fick iaf 3 st på 10 min. Tillräckligt för att åka in. Åt lite ”frukost” och väckte Joel samt morsan som kom över för att passa Ellie.

Vi stack iväg och köpte lite tilltugg på Shell vid motorvägen. ”När är det dags” frågade kassörskan och hon blev nog lite paff när jag sa att vi var på väg till bb. Jag såg visst rätt pigg o fräsch ut. 🙂
Det var jag också.. för på vägen upp så klingade värkarna av. Från att vara täta till att komma med drygt 10 minuters mellanrum. Jag tänkte att vi säkert kommer bli hemskickade.. men nu var vi ju på väg så kunde lika gärna åka upp. Hade dessutom ringt och sagt att vi kommer.

Kl 3.20 kommer vi fram till Varbergs sjukhus. Från att vi parkerade och hela vägen genom den lååånga korridoren till förlossningen så fick jag inte en enda värk… tills vi kom precis utanför dörren. Satte mig på huk och andades mig igenom värken, och en barnmorska kom ut och mötte oss. Hon sa att de normalt inte gör det men att det var så extremt lugnt på avdelningen så de var uttråkade.

Vi blev direkt visade in till ett förlossningsrum. Inget sånt där rum där man bara läser av CTGn (mäter värkar och barnets puls). Värkarna var inte så täta men hyfsat kraftfulla.
De undersökte mig och jag var öppen 3 cm. Jahopp, tänkte jag, vi kommer att få åka hem. Men sen kom de med ett blått armband med mina personuppgifter och sa att det minsann ska födas barn. Härliga barnmorskor! 🙂 Fick en hinnsvepning och sedan tappade de upp ett bad i spa-rummet.

Låg och badade i kanske 1 timme. Värkarna tilltog och blev allt tätare och starkare, men det var väldigt skönt att hantera dem i badkaret. Tröttnade dock på att bada och började känna mig som ett russin så vi gav upp efter nån timme som sagt. Undersöktes och var bara öppen 5 cm nu. Erkänner att jag var lite besviken. Vid förra förlossningen så öppnades jag från 2 till 6 cm på en timme när jag tog en timmes bad. Men riktigt så effektivt var det alltså inte denna gången.

När vi kom upp så var värkarna jäkligt kraftiga. De gjorde ännu en hinnsvepning och retade den lille grabben därinne. Klockan är ca 7.40. Jag bad nu om lustgas. Satt där vid sängkanten och rullade på en pilatesboll och andades mig igenom värkarna. Behövde göra ett toabesök och tog mig igenom 2 värkar utan lustgasen och utan att Joel masserade min ländrygg. Herrejävlar, nu började det göra ont! Kom ut och ertappade Joel med lustgasen. Klart han var tvungen att testa. 😉
Nu bad jag iaf om epidural eller spinal. Undersöktes och var öppen 6 cm, så barnmorskorna enades om att spinal nog ändå var det bästa. Barnet skulle säkert komma ut inom 2 timmar. Vid 8.20 kommer en narkosläkare med go göteborgsdialekt (även om det visade sig att han var från Kungsbacka). Fick en spruta i ryggen och 2 värkar senare hade bedövningen kickat in. Vilken lättnad! Förra gången fick jag också spinal men behövde ändå lustgasen. Den här gången tog bedövningen klockrent! Låg där och mådde prima! Såg på skärmen att jag hade värkar men hade inte det minsta ont! Passade på att äta en macka från frukostbuffén (som Joel hämtade. Var lite lätt ostabil på benen plus att jag var uppkopplad till CTGn). Undersöktes vid ca 9-tiden och var öppen 7 cm. Det gick långsamt..

Satt och gungade på pilatesbollen en stund efter frukosten när jag börjar känna ett väldigt tryck neråt, som att man är ordentligt bajsnödig och det inte kan stoppas. Säger till barnmorskorna att det nog är på gång. De tror mig knappt först men när nästa värk kommer och de är i rummet och jag frustrerat säger ”Han vill ut!” så får de snabbt på sig förkläden och lägger ut plast över sängen. Det är fullt med folk runt om och jag läggs på sidan. Och jäklar va ont det gör och det trycker på! Klockan var då 9.25.
Gör mitt bästa för att lyssna på deras instruktioner men det är inte lätt att hålla emot när de säger att man bara ska andas igenom en krystvärk. Och lika så är det svårt att krysta när kroppen skriker av smärta och man bara vill be den lille att stanna därinne.

9.46 var han äntligen ute! Krystdelen tog lite längre tid än vi alla trodde då grabben hade lagt armen runt nacken samt att navelsträngen låg virad ett varv (lätt) runt halsen. Men barnmorskorna var som sagt fantastiska och jag sprack inte det minsta. En liiiiten reva bara som inte behövde sys.

Grabben var perfekt! Han kändes så liten när man höll i honom men vägde ändå 3980 gram och var 54 cm lång. Ganska stor ändå. 🙂 Fin färg och fullt frisk.

Moderkakan släppte lätt och det tog inte lika lång tid innan jag kunde kissa denna gången.

Äntligen. Äntligen!! 9 månaders väntan var över och kärleken till detta lilla pyre var maxad från första stund. Jag längtade efter att få amma honom och det gick smidigt direkt. Han åt som han skulle och gillade att sova på våra bröst.

Vi spenderade en natt på BB sen åkte vi hem dagen efter. Förra gången stannade vi 2 nätter och åkte hem efter PKU-provet och läkarkollen, men denna gången åkte vi efter första kollen. Så skönt att komma hem och sova i sin egen säng!!

Åkte tillbaka till BB på söndagen för PKU-provet och viktkoll. Han växte som han skulle. 🙂

Dagarna här hemma har funkat fint. Han är en snäll och fin pojke. 🙂 Senaste 2 dagarna har han varit väldigt lugn och sovit mestadels. Nätterna är också ganska lugna. Klart han vaknar för lite mat, men sedan somnar han om igen. 🙂

Helt galet att han redan varit hos oss i 1 ½ vecka! 🙂

Namnet blev bestämt först igår. Haft många olika förslag men det var först när farmor nämnde ’Arvid’ som vi faktiskt tyckte att det passade. Försökte tänka oss andra namn men vi kom hela tiden tillbaka till Arvid.. så det fick det bli. 🙂

Välkommen Arvid!

27 augusti, 2018

Kom ut snart!!

Det närmar sig. Men ärligt talat trodde jag att han skulle vara ute vid det här laget. I slutet på förra veckan kändes det som att det skulle sätta igång i helgen… men icke.

Känner ibland riktiga hugg. Ibland molande värk såsom mensvärk. Ont i ryggen emellanåt. Ett enormt tryck neråt i princip hela tiden! Det känns som att det snart är på gång!

Men, ännu ingen slempropp. Ännu inga riktiga värkar. Ännu ingen vattenavgång. Inga av de där supertydliga tecknen på att det är på G. 🙁

Idag var jag hos barnmorskan på mvc. Bad om en ordentlig undersökning för att kolla läget. Jag var tydligen väldigt mjuk och huvudet låg långt ner. Så han står i startgroparna.
Bad henne göra en hinnsvepning. Det är inget jag gjort innan och jag har hört delade meningar om det. För vissa kickar det igång förlossningen medans andra gjort 4-5 st utan något som helst resultat. Men allt är värt att prova. 🙂 Funkar det så funkar det.

Satte även upp mig på en studie som görs just nu, SWEPI-studien. Normalt så sätts man igång 2 veckor efter bf om det är så att man går över tiden. Men nu görs en studie där man kollar om det kanske inte är bättre att sätta igång redan efter en vecka. Man lottas till en grupp, antingen +1 eller +2 veckor efter bf. OM lilleman tänkte stanna inne en längre period till så hoppas jag verkligen att jag hamnar i första gruppen. Isf sätts jag igång nästa vecka 6/9.

Men mest av allt hoppas jag att förlossningen kickar igång typ nu. Jag är redo!! Vi är redo!!

Lilleman! Kom ut nu!

22 augusti, 2018

1 vecka kvar..

..till beräknad förlossning. Bebben får gärna komma tidigare!

Har senaste dagarna haft mer ont. Det har inte varit typiska värkar utan snarare att det hugger till.
Vaknar minst 1 gång/natt och har då så ont att jag knappt kan röra mig. Det brukar dock släppa bara jag lyckas komma upp ur sängen och gå på toa.

Igår högg det till i magen precis när jag var på väg ner för trappan. Tappade nästan balansen och satte mig på huk. Det släppte efter någon minut.. men det var ändå så lokalt och så plötsligt så jag kan inte kalla det för en värk.

Ellie kom ju 1 dag innan beräknat. Slemproppen gick 4 dagar innan tror jag det var. Än så har jag inte sett skymten av någon slempropp den här gången.

Trots lite smärtor och så är jag inte ett dugg orolig över lilleman därinne. I skrivande stund lever han rövare. Han buffar och sparkar upp mot mina revben och trycker huvudet neråt. Varje steg jag tar känns som att han ramlar längre o längre ner. Vilket är bra. 🙂

Ellie längtar så efter sin lillebror nu. Hon pratar hela tiden om honom och om hur hon ska hålla honom, killa honom och klappa honom. Hon blir nog en bra storasyster. 🙂
Det som oroar mig lite är att hon inte kommer att få lika mycket tid och uppmärksamhet som innan. Och det märkliga är att hon tidigare kunnat sitta själv i timmar och leka, medans nu så vill hon vara med mig precis heeeela tiden. Jag ska vara med henne och leka, och är det så att jag inte hinner (för att jag fixar tvätten, lagar mat, städar eller något annat) så vill hon vara med.
Detta ger mig bara ännu mera ångest. Älskar henne över allt annat och det är svårt att tänka att kärleken skall räcka till ännu ett barn, men jag antar att det gör det..
Vill verkligen inte att hon ska känna sig åsidosatt. Lilla hönan..

Nåväl.. bara att vänta ett litet tag till. Snart kommer han… förhoppningsvis.

14 augusti, 2018

2 veckor kvar -ish

Ca 2 veckor kvar till beräknat förlossningsdatum som är den 29/8.

Det händer mycket men ändå ingenting känns det som.

Mina hormoner går bananas. I fredags var jag en bruten själ. Grät typ hela dagen. Bägaren hade inte bara runnit över, den svämmade över fullkomligt. Haft några tuffa kvällar och tålamodet har varit obefintligt. Jag fick huvudvärk i början av förra veckan och har även mått lite illa. Googlar man detta (jag vet, man ska aldrig googla sina symptom) så får man upp havandeskapsförgiftning som första träff. Detta gjorde ju inte oron mindre precis. Så i fredags ringde jag till mödravårdscentralen, hann bara säga hej innan det brast för mig igen och tårarna sprutade.
En väldigt trevlig sköterska fick mig iaf att känna lite lugn och det ordnades så jag kunde komma in och kolla blodtrycket samt lämna urinprov.

Tack och lov var blodtrycket helt normalt och urinprovet visade inte på några konstigheter heller. Allt var finemang! Kände att en tid hos en barnmorska eller psykolog hade behövts just då, men tyvärr gick inte det att lösa.
Men dagen blev bättre och helgen var helt ok.

Och nu känner jag mig ännu bättre. Faktiskt riktigt bra. Huvudet är i balans igen. 🙂

Igår var jag på mödravårdscentralen (eller kvinnohälsovården kanske det snarare heter) på ett av rutinbesöken. Pratade av mig lite och fick lämna blodprover. Alla prover och även blodtrycket såg fint ut. Allt är i sin ordning! Ingen havandeskapsförgiftning i sikte. Bebisen ligger fixerad med huvudet neråt och idag fick jag första kommentaren om att magen ser ut att ha sjunkt. Så kanske kanske är det på G snart. 🙂

Känns som att magen jobbar väldigt ivrigt på natten. Behöver kissa ofta och magen är hård som ett bowlingklot. Känt en del förvärkar samt att han pressar sig nedåt. Håller tummarna varje dag för att vattnet ska gå eller att slemproppen lossnar.

Snart är du här lillebror! 🙂

6 augusti, 2018

Semestern

Jahopp, då var det vecka 32 och måndag. Semestern är nu över! Eller tja, jag fick visst 2 dagar till då jag upptäckte att dagiset var stängt imorse. Har såklart fått meddelande om att de har planeringsdagar måndag & tisdag denna veckan och att verksamheten kör igång på onsdag igen.. men av någon konstig anledning har jag missat att skriva in detta i kalendern, och min gravidhjärna kom såklart inte ihåg det.
Mest synd var det om Ellie som längtat tillbaka till förskolan. Men det gick rätt bra. Vi åkte till mitt jobb en sväng och sedan in till stan för några ärenden såsom färghandeln, biltvätten (och just IDAG började det regna. Såklart!), och biblioteket.

Men en hel månad har gått sedan förra inlägget. Kan inte säga att det inte funnits tid att uppdatera för det har det. Har slappat större delen av semestern. En del nyttosaker har gjorts också såsom målat lite på garaget, fixat balkongräcket m m.. men för det mesta har det varit för varmt för att göra något alls.

Sommaren 2018 kommer jag absolut minnas som den varmaste någonsin! Flera dagar har vi haft över 30 grader och det är ingen hit när man är höggravid kan jag lova! Jag har hållit mig mest i skuggan eller inomhus där vi kört med ACn på max i sovrummet. Skiter ärligt talat i elräkningen den här sommaren.

Det har varit ups and downs helt klart. Vissa dagar har varit magiska och vissa helt horribla. Wheels & Wings flyr vi nästa år. Tanken var att göra det redan i år men vi fick aldrig tummen ur att boka något. Så mycket oväsen och stök som tyvärr överskuggar det roliga evenemang som det är annars med fina bilar och mycket folk.
Vi insåg att vi måste flytta ”till landet”. Trivs inte alls med för mycket folk rännandes utanför. Men sen har ju stället sina fördelar också. Att mina föräldrar bor grannar är nog den största. Barnen har haft kul och kunnat springa mellan husen hela sommaren. Det har även sprungits till grannarna på andra sidan. Kul när sommargästerna kommer ner till kvarteret. 🙂

Det har badats massor och även blivit en del utflykter på havet. Har fångat makrill och badat/snorklat många ggr ute vid marsten. Ellie älskar vattnet och vägrar gå upp. Även Karl är nästan mer i vattnet än uppe på båten när vi ankrat vid ”Falkenbergs skärgård”. 🙂

Det är ”bara” lite drygt 3 veckor kvar på graviditeten nu. Jag dricker hallonbladste, äter ananas och försöker hålla igång för att sätta fart på förlossningen. Lillkillen får gärna komma lite tidigare! Är SÅ less på att vara gravid nu. Verkligen!
Inte alls mått lika bra denna gången jämfört med när jag väntade Ellie. Första delen av graviditeten var pest och pina med rejält illamående varje dag i princip. April-Maj funkade rätt ok.
Och nu sommaren som varit hemsk. Har inte orkat en bråkdel av vad jag hade planerat. Kanske hade gjort lite väl ambitiösa planer, men ändå. Strängt att inte orka med markservicen heller. Huset städar ju inte sig själv precis (har ju en make… men att få honom till sådana sysslor kan vi ju drömma om. Och vete tusan om jag släpper honom nära tvättmaskinen igen). 🙂

Idag har det som sagt regnat lite och är lite svalare. Äntligen! Men på onsdag kommer en ny värmevåg, som tack och lov ser ut att passera rätt fort. Kommer väl hålla mig i sovrummet om det blir för varmt. Kanske börja läsa en bok? Det har jag sagt att jag ska göra hela sommaren men inte börjat än. Får kanske tid att läsa när lillebror är ute. 🙂 Eller inte… har ett hus som ska målas också.

15 juni, 2018

Vecka 30!

Och så hände det igen. Ett lååångt glapp mellan inläggen.

Anledningen är dels att det varit så mycket att göra. Och samtidigt har tröttheten slagit till med stor kraft.

Jag VILL hitta på så mycket. Vädret har varit helt fantastiskt de senaste veckorna! Riktigt varmt och soligt. Vi har varit ute med båten några ggr och badat. Även fiskat en gång och då fick jag upp 3 makrillar. Sommarkänsla när den är som bäst! 🙂
Vi har varit och badat nere vid stranden. Ellie älskar verkligen att bada och hon är riktigt vattenvan. Blir till att lära henne o simma tidigt.

Jag har jobbat en hel del med huset. Tanken är att vi ska lägga upp det hos en mäklare. Vi är inte redo att flytta egentligen, inte mitt i bebisbubblan iaf. Men det är bara att inse att vi börjar bli trångbodda i huset även om vi trivs (mestadels).

Läget är bra om man tänker att vi har nära till havet, affärer, jobb, förskola (nåja) och barnvakt (grannarna, dvs mina föräldrar). Nackdelen är att det är ett jäkla liv utanför vissa kvällar. Ungdomar eller turister som tar noll hänsyn till att folk ligger o sover.

Vi vill ha ett större ställe lite mer avskilt ute på landet. Men inte fööör långt bort heller. Kikar åt Grimsholmen, Ringesgård eller Stafsinge strand typ. Men drömhusen är sällan till salu eller så är det för hög prislapp på dem.

Så för att se vad vi har för möjligheter så tänkte vi göra huset ”försäljningsredo” och checka av marknaden. Samt att vi är någorlunda säljklara OM drömhuset skulle dyka upp.
Men det kommer att vara oerhört svårt att skiljas från vårt hem. Det är verkligen hemma. 🙁

Vi har en plan B. Leta fritidsboende. Ska faktiskt på en visning imorgon på en söt liten sommarstuga inåt landet. Tanken är då att hyra ut huset vid stranden på sommaren medan vi njuter av lugnet i skogen. Typ. 🙂

Vi får se vad som händer. Känns iaf bra att ta tag i alla grejer som måste fixas med huset. Inte minst röja bland alla saker!!
Kommer anordna en loppis i trädgården någon gång i sommar. Säljer av kläder, leksaker, inredning, böcker, husgeråd… ja alla möjliga prylar! Ska bli SÅ skönt att rensa. Sjukt va mycket man samlar på sig genom åren!

Så det är det som man pysslat med på sistone. Husrensning, renovering, sol & bad samt en massa vila.

Kroppen orkar inte lika mycket längre. Benen är ordentligt tjocka så försöker vila dem så mycket det går med fötterna i högläge. Försöker använda stödstrumpor men det är samtidigt ingen hit när det råder sommarvärme. Bikini och stödstrumpor! Snygg kombo va? 😉

Idag var vi hos barnmorskan iaf och alla värden såg bra ut och lillens hjärta klappade på som det skulle. Väger 81 kg nu och ska väl upp några kg till innan förlossningen såklart. Hoppas jag inte går upp sååå mycket mer. Jobbigt så det räcker redan.

Längtar så tills lillen vill ut! Eller rättare sagt till när han ÄR ute. Förlossningen ser jag inte fram emot. Vem ser fram emot smärta liksom?

Ha en skön sommar iaf! Hoppas jag orkar skriva några inlägg till. 🙂

24 maj, 2018

Vecka 27!

Då har vi nått vecka 27! Varit gravid i 26 veckor..

Är sååå glad att illamåendet är över. Nu mår jag prima. Lite mer ont i fötterna bara. Borde använda stödstrumpor och gå i fotriktiga innetofflor på jobbet.. men vem tusan vill ha mer kläder än nödvändigt när det är 25 grader varmt?

Lilleman lever loppan därinne iaf. Full aktivitet emellanåt och nu syns det ordentligt från utsidan också när han kör sina karatesparkar. Det varierar mellan att kickas neråt och uppåt så än verkar han ha gott om utrymme att vända sig och göra kullerbyttor.

Enligt graviditetsappen så väger han ungefär 1 kg nu. Ögonen är färdigbildade och han reagerar på ljus. Även ljud uppfattar han. Han kommer vara väl bekant med Ellies röst och pappas låtar. 🙂

Börjar längta mer o mer till förlossningen nu. Hjärnan har börjat vänja sig vid tanken och det känns inte lika hemskt och som ett moment man vill skippa (inte för att man hade kunnat det ändå..).

Jag har en känsla av att han kommer vilja komma ut några dagar tidigare än beräknat. Undrar om det är dags att börja betta på datum? 🙂
Han är beräknad till 29/8. Jag tror han kommer den 22/8. Kommer han då eller tidigare så blir det ännu ett lejon i familjen. 😉 Både jag & Ellie är lejon. Efter 23/8 blir han en jungfru. 😛

Åh va vi längtar efter den lille knodden. 🙂

Och namn.. dessa namn. Fortsätter klura..

18 maj, 2018

Massage

Igår var jag och fick en välbehövlig massage hos Josef ine.

Redan för typ 2 veckor sedan började jag känna av att rygg och fötter började bli trötta av graviditeten och Josefine erbjuder bl a gravidmassage. Bokade en tid men fick tyvärr omboka pga sjuka barn. Men igår så var jag iaf där och blev knådad. 🙂

Hade tänkt mig en bänk med hål för magen först men Josefine rekommenderade istället att ligga på sidan, något som visade sig funka ypperligt. Tog en sida i taget och låg sedan på rygg i slutet av behandlingen.

Behövde verkligen den här massagen. Vissa muskler var riktigt strama och jag kände själv hur mycket knutor jag hade i skulderbladsområdet och nacken.

Fötterna börjar som sagt känna av den ökade vikten nu också. Vet att jag borde använda stödstrumpor och ordentliga skor (även inomhus) men det är inget man gärna gör när det är så varmt. Får be gubben massera mina fossingar på kvällarna istället. 😉

Nu är vi inne i vecka 26 och det är bara lite drygt 100 dagar kvar till BF. Önskar å ena sidan att den här perioden går snabbt, men å andra sidan vill jag njuta länga och väl av sommaren.

Till skillnad från förra gången ser jag inte alls fram emot själva förlossningen. Vill va på BB med vår bebis i famnen, men inte ligga där och krysta ut ungen. Och absolut inte kejsarsnitt heller. Vill bara spola förbi den delen. Tveksamt om det blir fler kids efter denna faktiskt, men man ska aldrig säga aldrig. 😉

19 april, 2018

Vecka 22

Nu går vi in i vecka 22!

Tiden rusar förbi, men jag önskar nästan det kunde gå ännu fortare. Inte alls lika pepp på att vara gravid denna gången som jag var när vi väntade Ellie. Antagligen för att man haft en så tuff start med illamående.

Nu är vi iaf i vecka 22 (21+0) och 52,9% av graviditeten har passerat. 132 dagar kvar. Känns som en evighet!
Ena stunden känner jag mig som vanligt, tänker inte ens på att man har en liten rund mage och energin är på topp. Och så kommer dalarna, som nu, då man känner sig som en flodhäst och bara vill gå o lägga sig.

Åt kanske lite för stor portion till lunch också för magen känns gigantisk och det är t o m jobbigt att sitta.

Men men.. bara att härda ut ett tag till. Blir allt mer nyfiken på lillkillen därinne. Hur kommer han se ut? Lika mycket svart hår som Ellie? Hur kommer han vara? Kommer han ge oss någon sömn alls?

Enligt appen ”Preglife” så är barnet nu ca 26 cm långt mellan huvud och fot och väger ca 370 g i början av veckan och ca 450 g vid veckans slut.
Själv har jag inte ställt mig på vågen alls på några veckor nu. Inte så intresserad av det faktiskt. Kunde bara konstatera senast jag var på gymmet att chins & dips blivit omöjligt. 🙂 Såklart en kombo av att jag inte tränat på evigheter och att jag gått upp några kg.
Som sagt… längtar tillbaka till min gamla form.