Önskar att detta inlägg hade handlat om öl, men det gör det inte. Dels för att jag inte dricker öl men mest för att Coronaviruset Covid-19 är på allas läppar.
Sedan några veckor tillbaka har varenda dag handlat om detta virus. Mina tankar och känslor är faktiskt ganska delade. Har inte drabbats av viruset (tror jag. Mer om det strax) men jag känner av vissa effekter som detta virus haft på hela världen. Främst ekonomiska effekter.
Redan i slutet på februari så började hysterin kring viruset dra igång på allvar. I början på mars började det komma restriktioner. Dessa kom efter såväl Näringslivsdagen samt Företagarnas Awardparty. På ett sätt är jag glad att dessa evenemang inte hann bli inställda, men man undrar ju ändå om någon där var smittad och kanske förde viruset vidare?
För drygt en vecka sedan började jag bli krasslig. Började som lite kli i halsen och hade nån natt med feberfrossa. Men ungarna har varit krassliga till och från en bra tid innan dess så tänker mer att jag åkt på deras baciller. I slutet av helgen började halsontet gå över till hosta. Eller gå över är kanske fel, har fortfarande lite ont i halsen men det är nog mer för att jag typ hostat sönder den. 🙁 Ellie & Arvid hostar också. Joel fick ont i halsen dagen efter mig men har inte haft feber och inte heller börjat hosta (än). Men vi har inte varit utomlands, inte heller träffat nån som varit och typ åkt skidor i Italien, men man vet ju aldrig vad som drabbat oss förrän man testats, och de lär vi inte bli såvida vi är dödssjuka och behöver vård. Och SÅ illa är det absolut inte. I normala fall hade vi gått och jobbat med de här symptomen, men nu råder rekommendationerna att man ska stanna hemma vid minsta symptom. Så i en vecka har hela familjen Berg hållit sig hemma.
Det har varit både bra och dåligt. Man kommer ju varandra rätt nära. På gott och ont. Ungarna har ju haft en galen energi men tack och lov har det varit fint väder så de har kunnat vara ute och leka. Karl & Ellie har verkligen funkat toppen ihop denna veckan. Ett och ett annat gräl har det väl blivit såklart men de har lekt! Oj va de har lekt! Och de tar hand om varandra. Syskonkärlek. 🙂 Arvid har också fått vara med men det är ju inte riktigt samma sak.
I helgen släppte jag för första gången iväg Karl & Ellie själva till lekplatsen. Karl fick en GPS-klocka i julklapp så han kan ringa om det är nåt samt att jag ser vart de håller hus. Så de cyklade iväg. Skötte sig prima! Ringde t o m när de var framme. Duktiga ungar!
När det annars gäller hur vi är drabbade av viruset så är det väl ekonomiskt, men det är knappt nämnbart jämfört med så många andra branscher. Lider med alla företagare som ser sina livsverk gå i graven och alla anställda som blir av med sina jobb. Jag försöker göra mitt bästa med att stötta lokala butiker & restauranger. Och däremellan kör vi recept från ”300-kronorsveckan” för att inte haverera den personliga ekonomin fullständigt. Men jag hoppas övriga falkenbergare stöttar sina favoritrestauranger och butiker så gott det går.
Sparkapitalet har ju minskat men hoppas och tror det repar sig. Sålt av en del fonder iaf då jag inte vill ha allt i ett sjunkande skepp.
Vår resa till Island till sommaren har vi avbokat. 🙁 Känns verkligen jättetråkigt men det är nog inte rätt att åka. Är inte rädd för viruset i sig, men just nu vill vi ha de pengarna i vår buffert inför skralare tider. Det kommer att bli tufft framöver. Sverige (ja hela världen) måste återhämta sig på nåt vis.
Jag tycker synd om de som drabbats av viruset. Och anhöriga vara älskade rycks ifrån dem. Och det skrämmer mig när man idag läser att ett äldreboende 500 meter från oss har 2 fall av Covid-19. Inte så rädd för vår närmsta familj men tänker på mina föräldrar och svärmor. Hur skulle de stå emot? Vet ju att den dagen kommer förr eller senare då man tvingas säga ett sista farväl till sina föräldrar, men jag är inte redo och vill inte att den ska komma än. Inte än på läääänge. Så vi håller oss på ett betryggande avstånd. Träffas bara ute. Låter inte barnen gå in till mormor & morfar. När jag väl är frisk så kommer jag insistera på att sköta alla ärenden åt dem med handling och så. De får bara inte bli sjuka.
Dock. I all denna mörka nyhetsrapportering om kaos, röda siffror, döda människor & karantän… så är jag ändå rätt positiv. På nåt vis så känns detta som lite karma från planetens håll. Vi är för många människor och vi lever på ett ohållbart vis.
Så även om jag försöker stötta lokala butiker & restauranger så väljer jag i större mån bra varor. Börjat äta mindre kött (mycket tack vare den där kokboken). Umgås mer med familjen.
Och när man hör rapporter om renare luft och vatten så blir jag bara så glad. Jorden behövde det här. Vi människor och vår ekonomi behövde kanske inte nåt virus, men planeten behövde det. För att få en paus.
Så nu hoppas jag folk tänker till lite när de återgår till ”det normala”. Massor med företag må gå i konkurs, men det öppnar också upp för nya entreprenörer och idéer. Tänk om! Tänk nytt! Tänk vad som behövs när folk kommer ut ur karantänen.
Jorden kommer inte gå under (den här gången heller), men det kommer säkerligen bli en epok att minnas. Nu är det upp till oss att lyfta blicken och göra nåt bra av den.
NU är det läggdags. 🙂
Over and out