Det är sovdags, och har varit det en stund. Alla sussar sött…utom jag.
Har en envis hosta som vägrar ge sig. Känner mig frisk i övrigt, men det killar i halsen stup i kvarten och det är omöjligt att sova.
Sen kan jag inte riktigt bre ut mig i sängen som jag brukar. Ellie har haft 2 nätter då hon vaknat och skrikit på kvällarna. Just när man tror hon somnat så vaknar hon till. Igår natt fick hon sova i egen säng och sov gott när hon väl slockna. Men inatt får hon sova jämte oss. Är nog mest för att jag vill ha hennes närhet. 🙂 Då får man stå sitt kast o trängas lite i sängen. Som grädde på moset så ligger katten vid mina fötter. Och så har lilleman gjort oss sällskap i rummet och krupit ner i sin extrasäng. För att vi skulle få lite sömn så fixade vi en madrass på golvet åt honom som han kan sova på om han vaknar och inte vill sova i sitt eget rum. Det funkade inte att ha karate-kid jämte sig när jag var gravid i våras/somras. 🙂 Och han tydde sig oftast till mig i sömnen. Mysigt men inte så sömnvänligt med en sån söt plåsterlapp. 🙂
Hihi, sambon vaknade till nu i skrivande stund. Han satte sig upp och såg smått förvirrad ut, sen sjönk han ner till halvsittande på sidan och somnade. Han kan sova i de mest knepiga positioner. 🙂 Min älskling!
Well. Har druckit lite vatten och ska väl försöka somna. Bara längtar efter hostmedicin men det får man ju inte ta när man ammar enligt bipacksedeln. Nån som har nåt husmorstips så är de varmt välkomna!
Natti natt från en fullbelagd säng och ett kärleksfullt sovrum. Så glad över min lilla familj – katt & bonusson inräknade. 🙂