Idag var de inte långt borta! Det där med att ta det lugnt är inte min cup of tea. Armar stod på schemat. Partners in crime var Bea, Kenneth och Ferenc. Kenneth är min idol och visar vart skåpet ska stå. Idag pushade han mig en bra bit bortom ”bekvämlighetszonen” och jag kände hur tårarna tryckte på.
Vi började med triceps. Push-downs i 2 steg. Började lätt framåtlutad med raka armar ovanför huvudet. Drog ner handtaget så överarmen var lodrät för att sedan sträcka ut armen och trycka ner handtaget mot golvet. Då Kenneth är superstark i denna övning och 1 viktmagasin inte räcker så kopplade vi ihop de båda armarna i kabelmaskinen och därmed viktmagasinen. Jag körde på 30+30.
Nästa övning för triceps var smala armhävningar. 12 st skulle göras. Började med fötterna på bänken. När man inte orkade mer där gick man ner med fötterna på golvet. Orkade man inte det heller satte man i knäna. Men antalet skulle göras. 3 set. Punkt.
Sist ut för triceps var ett superset liggandes på bänk. Körde först 12 reps mot pannan och sedan 12 smala pressar från revbenen och upp. 20 kg var lagom mot pannan men hade kunnat öka på de smala pressarna. Men men..
Över till biceps. Några vanliga bicepscurls med hantlar som uppvärmning. 8 resp 9 kilos hantlarna fick räcka.
Nästa övning var lite mer koncentrerad. Körde en arm i taget, ståendes lutandes över hantelstället med armen som höll hanteln hängandes rakt ner mot golvet. Körde sedan bicepscurl in mot bröstet medan en vän stod och höll koll på armbågen så inte den skulle smita iväg för att man blev trött. Överarmen skulle hållas stilla. Punkt. Nånstans här gick vårt flummande lite överstyr. Vi har alltid jävligt roligt när vi tränar. Och många kommentarer är under bältet. Svankandes. Stönandes. Skrattandes. Vassa kommentarer haglade. Och blickar från övriga tränande i gymmet brände. VI sket i vilket. VI har roligt. Egogrupp – javisst! 🙂
Tillbaka till kabelmaskinen. Ställde fram bänken för konc. bicepscurl. Körde på 27,5 kg, ökade till 30 kg på andra, gick ner igen på sista. Tufft nog ändå! Nånstans i andra setet fick hela gymmet höra mig vråla. Eller skrika på hjälp. Kämpade mitt i en repetition när alla mina kumpaner stod och dagdrömde. Men för helvete!!!
Sista övningen var ”bamsecurl”. Ståendes med armarna rakt ut åt sidan drar man handtagen in mot huvudet. Trötta armar nöjde sig med 17,5 kg i varje magasin. Och det var nu Kenneth plockade fram djävulen i sig. När jag inte orkade mer så sänkte han och tvingade mig till några reps till. Sänkt. Några till. Sänkte. Några till. Sen ner på golvet och köra 10 smala armhävningar på tå. You kiddin’ me? Var bara att göra som bossen säger.
Trodde jag var färdig med armar.. men nej. En omgång dropset till som avslutades med armhävningar. Nu var tårarna nära och jag låg på golvet, utslagen, ett bra tag innan jag lyckades ta mig upp.
Återigen trodde jag att vi definitivt var färdiga… men icke! 10 dips och Kenneth skulle bjuda på fika. Bangar Sandra en fika? Nej. Dips it is! Fixade 2 sen var det stopp. Fick hjälp för att klara de 8 sista. Tårarna var nära igen och jag bjöd de andra i lokalen på några vrål. Sorry.
Behöver jag nämna att jag är mer död än levande i skrivande stund? 🙂 Men tack folks för ett grymt armpass! Love ya (även när ni dagdrömmer istället för att hjälpa till)! 🙂
