Precis som Natasha Bedingfields låt..
Dock stämmer det inte riktigt. Inte alls egentligen. Insidan är inte lätt att skada/såra/rubba. Den må va lite ärrad, bränd och tillknycklad men också härdad. Så in i helvete. Tackar mina yrken, ex och livets hårda skola för det. Tro nu inte att jag gått igenom vääääärsta tuffa uppväxten, för det har jag inte. Har världens bästa föräldrar och vänner. Några vänner har väl fått sparken, några har sparkat mig. Men that’s life. You win some, you lose some.
Nä, rubriken syftade snarare på just blåmärken. Synliga sådana. De där blålila (ibland mer färgglada än så) som misspryder huden. Jag får blåmärken sjukt lätt!! Har just nu några på benen som jag bara inte kan begripa vart de kommer ifrån! Kan inte minnas att jag sprungit in i nåt. Får tydligen inte bara blåmärken lätt, har väl en släng av demens också.
Ni kan ju bara tänka er hur jag såg ut när jag höll på med thaiboxning! Nu snackar vi emellanåt blåflammig!!
Första gången jag någonsin testade thaiboxning var i Thailand, under min andra resa dit då jag reste runt själv. Övade sparkar i typ en timme. Och i ”klassen” var det jag och en tjej till… med varsin tränare. Inga mitsar, utan jag bara la upp sparkarna i midjan på instruktören. Tyckte jag tog i (då) men han tycktes oberörd. Har filat lite på tekniken sedan dess. 😉
Hursomhelst! Blåmärkena på smalbenen bara några timmar efteråt var utmärkande.
Lite senare på kvällen (körde thai på morgonen) så gick jag för att få pedikyr o fotmassage. Den lilla rara damen pekade på mina blåmärken och ojade sig. Sedan tog hon fram en burk tigerbalsam och började massera mina blåmärken!
Att jag inte dog av smärta!! Och inte fan hjälpte det heller! (ska se om jag kan skaka fram ett kort nånstans på nån hårddisk..)
Jahopp. Där har vi ett inlägg om blåmärken. Haha! Flummot ska nog gå o lägga sig nu. Skriver mer om dagens träning imorrn. Killed that back! 😉
Natti natti!