Följande text är kopierad från ett veckomail som jag får från Olof Röhlander, licensierad mental tränare. Ni hittar hans hemsida här!
Anmäl er gärna till hans ”Veckans Peptalk”. En bra start varje måndag att läsa hans ord.
EN PAPPERSTIGER?
Har du varit rädd för något och sedan upptäckt att det inte var särskilt mycket att vara rädd för? Att du oroade dig i onödan, eftersom det du trodde var obehagligt, eller farligt, inte alls visade sig vara det.
Då har du råkat ut för vad kineserna kallar en papperstiger. Det ser skrämmande ut, men är ofarligt.
I lördags gick jag och min brorson Joakim till Gröna Lund. Han gillar att åka Insane och Uppskjutet. Jag följde med. När vi spändes fast på Uppskjutet kände jag mig rädd. Ofta gör man det när man inte riktigt vet vad som ska hända och därmed blir hela kroppen på helspänn. Det var en papperstiger.
Andra gången vi åkte den kände jag inte alls samma oro. Jag kunde till och med njuta en aning.
Varje gång jag oroat mig i onödan, blir jag både lättad och irriterad. Lättad över att det inte var så farligt, och att jag genomförde det, men också lite irriterad över att jag lagt energi på ett hjärnspöke.
Kanske har du något framför dig idag, eller den här veckan, som du gått och gruvat dig för. ”Hur ska jag klara detta?” och ”Tänk om det går åt skogen?” eller ”Jag är inte stark nog att orka det här.”
Då vill jag påminna dig om alla gånger du klarat liknande utmaningar. Minns alla saker du lyckats tråckla dig igenom. Låt dig inte skrämmas av det som ryter högt, men som saknar tänder och har klorna indragna. Det ser ofta värre ut än vad det är, och skulle det behövas växer du med uppgiften. Huruvida något är svårt eller lätt, övermäktigt eller görbart, har väldigt ofta med hur du ser på saken.
Det är inget märkligt att oroa sig för verkliga faror, men fråga dig först: Är det bara en papperstiger?
