Jahopp, då var det Halloween. En ”högtid” jag inte har anammat precis. Var väl när man va i övre tonåren som detta spektakel från USA kom till Sverige men det har tack och lov inte fått samma fäste här. Nån Halloween-fest har det väl varit genom åren, men tillräckligt många för att de ska gå att räkna med ena handens fingrar.
I stan så ser man väl lite utsmyckningar i en o annan affär. Lite spindelnät och nån pumpa.
Själv så nöjer jag mig med just pumpan. Rätt kul att karva ur o göra ett ansikte. Såhär blev årets..
Scary? Njae..
Att Halloween är en grej för barnen kan jag förvisso förstå, men jag tycker det är synd att det krockar/förknippas med Alla Helgons dag.
Var förberedd på att det kanske skulle komma några ’busungar’ o knacka på. En tänd pumpa på trappan borde ju locka häxor, vampyrer, zombies o annat för lite ’bus eller godis’… men icke. Här har varit dött som i graven. Kanske inte så konstigt när man bor på en gata med typ 95% sommarstugor. Ungarna tycker väl inte det är lönt att röra sig i det här kvarteret. Synd för dom, för här hade funnits massor med godis (Betoning på funnits, för nu ligger det mesta i min, Joels & lillemans mage. Ska nog hålla oss till typ frukt & nötter eller nåt nästa år.. urk, mår illa av allt socker!).
Så för oss har det alltså annars inte varit nåt vidare Halloween-firande. Sambon o hans son åkte till Skogskyrkogården och lämnade blommor samt tände en lykta vid minneslunden till minne av pappa/farfar Nisse. Jag önskar dels att jag hade följt med, men ännu mer att jag fått möjligheten att träffa Nisse. Han är ju också farfar till Ellie. Lite sorgligt att hon aldrig får träffa sin farfar. 🙁
Jag fick förvisso träffa min farfar men jag har tyvärr inget minne av honom. Han dog när jag var mycket liten i en tragisk olycka. Alla blir inte så gamla som kroppen kunde låtit dem bli, en del rycks ifrån oss tidigare än vi kunnat ana.
Så idag, denna alla helgons dag, så ägnar jag en tanke åt de som inte längre finns ibland oss. Och även en tanke till de som fortfarande gör det. Visa den kärlek som finns inom er till era nära och kära. Säg ord som ni vill säga om ni vet att det skulle göra personen glad. Ge en kram. Ge komplimanger. Ta tillvara på den tiden vi har tillsammans, man vet aldrig när det tar slut.