Jag vet inte riktigt om jag gick med på dealen eller ej.. men något som jag haft som ett mål ganska länge kom på tal igen. Nämligen att springa stadsloppet. Eller egentligen är mitt mål bara att klara av att springa en mil.
Vadå? Du fixar väl en mil hur lätt som helst? tänker kanske ni. Men nej, det gör jag inte! Springa är något jag verkligen suuuuuger på. Kan cykla, simma, åka inlines, fightas, köra crossfit, busa.. men springa. Fy tusan!
Börjar ofta i ett makligt tempo för att orka hela distansen.. tröttnar fort (alltså blir uttråkad) o ökar takten. Det blir jobbigt. Blir trött. Går. Blir rastlös. Kör lite intervaller. Fuck.. blev ingen mil den här gången heller.
På ett sätt tror jag det är min hjärna som är dum. Den säger åt mig ”du kan inte”.. och jag lyssnar. Hittar ganska snabbt småsaker som ”gör ont”.. eller nåt annat där hemma som jag borde göra istället. Men sen är det kroppen som stretar emot också. Jag är inte van vid att springa. Inte alls! Min kropp är explosiv.. inte uthållig.
Men skam den som ger sig. Får ge mig ut o jogga runt lite.
Hade ju inte varit fel med ett par nya skor heller (jag är tjej! Hittar alltid en anledning att shoppa).
Dessa hade ju t ex inte varit tråkiga. 🙂
Kommer inte ihåg hur det var med mitt löpsteg när vi gjorde en liten analys hos InterSport. Pronerar jag eller supinerar? Har det nån större betydelse?
Läste en intressant artikel här. Kan jag nöja mig med skor som är snygga o sitter skönt.. eller ska jag välja nån som är extra dämpad vs mer stabil.
Frågor o funderingar..
O vågar jag anta utmaningen? 🙂
Nåt som skulle underlätta är såklart om man hade rätt gear. Rätt skor. Rätt kläder. Rätt inställning (den sista går dock inte att köpa).
Hjälp mig gärna på traven genom att klicka på länken nedanför. 🙂
